My world, My Rules

Har nog inte känt såhär på så länge. Vilja att bara vilja fortsätta och fortsätta. Att inte ge upp. Att vilja kämpa tills jag vinner. Vinner mot min största motståndare. Men att vinna krävs övning och en del disciplin, lite hjälp från vänner och rätta medel.
Känslan att faktiskt lyckas är underbar, även om det är små ting. Känslan att inte vara sämre än en viss individ.
Jag tänker inte ge upp. Jag tänker kämpa vidare. Jag tänker inte tröttna, jag ska vinna mot min största motståndare, ty det är mitt inre osäkra jag.

Hobbit är en så bra film! Vill se om den. Kili my love !!!!! ❤❤❤
Sett filmen två gånger kan se den igen!!

Serously wtf?!?
Jag skulle spela badminton och "Erik" måste ha med "Lisa" för att spela. Lisa dreglar efter Erik. Dreglar. Så kommer jag, en överviktig tjej med sämsta självförtroende. Jag skulle kunna ge upp men det vill jag inte. Lisa är egentligen inte bättre än mig. Kanske på utsidan men inte på insidan. På insidan är hon en gammal kärring som är desperat efter en ny kille.
Mina ben värker. Min arm är trött. Jag vägrade ge upp. Spelade två timmar. Jag ville inte ge upp. Jag ville bara fortsätta och ge mer mer mer. Jag vill vinna. När jag vill något så kämpar jag till det sista. Så har jag varit men när det gäller killar, där kan jag erkänna att jag är inte lika bra på att kämpa fastän jag borde. Verkligen.
Hur ska jag göra?
Folk säger bara att jag inte borde tänka på det, att det kommer själv. Ha ha ha! Have you seen my face!? Have you seen my body?
Därför känner en del av mig att jag borde kapitullera. Men samtidigt inte. Ja, vad borde jag göra? För tjejer som Lisa borde vänta ett tag å inte bara raska på första killen.
Jag avskyr henne.

Lägger upp lite bilder

Me myself and I

Vilken smärta. Spelade bara en timme badminton. Och nu är jag mörbultad. Å imorn ska jag jobba. Awesome!