I väntan
Står och väntar på tåget. Förseningar pga rådande väder. Man kan inte ens veta när nästa tåg kommer. Om jag har tur så behöver inte jag vänta i mer än 10 minuter. Medan jag står och väntar så spärrar en kvinna upp sina ögon mot min jackficka. Jag tittar i all hast för att undersöka om det gäller stöld. När jag väl tittar på fickan ser jag en hemlös som sitter på bänken och äter ostbågar. Han har en liten del på ena handen och tar med den andra. Hans blick är frånvarande, hans yttre är smutsig och ovårdad. Då jag inser detta tar jag omedvetet ett litet kliv åt andra hållet. Jag chockerar mig själv, varför gör jag detta mot den stackars människa som råkar var hemlös? Har jag så starka fördommar? Jag inser plötsligt att min kliv var automatiskt på grund av hans upptagna hand. Någon blodröd finns under bågarna. Jag grips av en hemsk tanke, blod. Jag försöker lugna ner mig med att rasonera att en vettig människa inte har bågar i en hand med blod. Men hans tomma blick säger motsatta. Hans blöta, stripiga hår viskar om en grym sanning. Hans metoder är inte som den vardagliga människan. Han kan mycket väl äta ur en blodig hand.
En ljus från tunneln. Äntligen ett tåg mot Hässelby, jag kan åka hem. Just det. Jag har ett hem.
