Ja ä inte bitter
Ok, jag ska erkänna att jag har börjat bli ganska bitter och orkar inte med människor. Jag sa det på en liten spelkväll hos en bekant. Jag sa att jag var trött på människor. Och jag är trött på människor, mer å mer. Ibland vill jag vara helt ensam i en högteknologisk värld där allt går själv och jag gör lite av det jag vill. Men det är bara möjligt vid en futuristisk framtidsvision där mänskligheten har blivit utdöda av ett virus och jag är den enda överlevande. Eller så vart det en elektronisk puls som inte påverkade vissa människor, som jag då och resten av världen fortsätter som vanligt då det är robotbemannat och allt viktigt i jorden underhålls av dessa maskiner som inte fattar hur allt egentligen står till utan tror att allt är som vanlig, men ibland blir det en belastning och en puls skjuts ut för att stabilisera maskinerna. Awesome nu skulle jag kunna skriva en ny roman. Om jag nu skriver klart min triologi först. Ha ha ha.
Men det är klart. Det är trist mot slutet att vara helt själv. Ingen att prata med. Eller få svar på frågor å så.
Men iaf. Ett tag vill jag vara själv. Helt själv. Får åka till rymden.
